sockerdjävulen

Igår gick jag och Trine och strosade på stan, jag kom hem med ett par nya jeans (och undrar om jag någonsin faktiskt skulle klara av att gå på stan utan att köpa någonting?!). Mitt i gallerian så sitter alltid folk och mumsar på mega-muffins, glass eller brownies. Dom är liksom överallt och vi gick och dreglade av avund. Så hör jag Trine säga: ja...alltså...det är ju trots allt min födelsedag. Ska vi kanske vara värda något?
 
Men så tror jag vi båda kände att det liksom var dumt och onödigt - även om vi båda är som slavar under det gift som så fint heter socker. Sockerdjävulen liksom satt på våra axlar medans hälsoängeln satt på andra. Vi lyssnade denna gång på våran duktiga sida och gick istället och festade loss på en fäskpressad juice. Det var GOTT!
 
Idag är det tre år sen (jag hade räknat fel, trodde det var igår:)) jag och A träffades. Tre år av lycka, kärlek och trygghet....puss på dig min fina sambo!

#1 - - G:

Ja, han är allt en riktig lurig söting, den där..och så kommer det surt efteråt!