friskaflamman

Ikväll var jag och Frida i en mys-pysig inredningsbutik här i stan, som hade kvällsöppet & olika erbjudanden. Det var massor med folk där och rätt så trångt. Jag hittade två krukor jag skulle köpa, men lyckas på något sätt ha ner dom i golvet. KRASH, och så vände sig halva Kalmars befolkning åt mitt håll. Och där stod jag som en elefant i mitten av butiken, med min stora mage, och kände mig så förtvivlad. Jag ville bara gråta (vilket jag också gjorde när jag och Frida kröp in i tyghörnan och låtsades vara intresserad av skräddarsydda lampskärmar efteråt). 

Normalt så är jag inte typen som gör en big deal av sånt där. Sånt händer alla, och herregud - det är ju bara materiella ting! Men nu var det annorlunda. Jag är stor som ett hus, och det är liksom inte alltid bara vackert och underbart.... utan snarare kan det så här på slutet vara ganska obekvämt och jag har svårt att känna mig 'som mig själv'. Nu i efterhand är det verkligen ingen stor sak :) Men jo, då var det jobbigt, och jag kan inte låta bli att längta ännu mer innan bebisen vill komma ut.