familjeliv coming up!

Tack för erat stöd, nu mår jag bättre. Men det är SÅ skönt att höra era historier och veta att man inte är ensam. Ibland känner man sig ju som en så himla dålig mamma som bara vill grina och ropa på hjälp (bara för ens barn vill vara vakna liksom)!
 
Men småbarnslivet i ett nötskal: ena sekunden bryta ihop och tro att man ska dö trötthets-döden (och då vill man typ lägga sig ner och dö för då skulle man iallafall få sova lite), för att nästa sekund kunna njuta igen. Titta på sina barn och älska varje sekund (jag älskar dom till månen och tillbaka, av hela min kropp, även trött-dagar - men då älskar jag inte hur jag känner mig).
 
Nu har A iallafall semester och vi hjälps åt med barnen om dagarna dom kommande veckorna, bara en sån sak. Ska bli underbart att få familjetid!!
 
Veckan som gått har trots sömnbrist vart fantastisk i träningsväg. Jag har tränat fem dagar av sju och vissa av dom dagarna kört tvåtimmars-pass. Spinning, löpband, egen styrketräning och body pump - och det hjälper också mot sammanbrott :) Egentid, endorfiner, styrka, känslan av att göra nytta. PROVA om du inte redan gör det!! Nu känner jag mig så jäkla på G! 
 
Mitt bland detta är vi mitt uppe i packande inför torparliv (åker dit imorrn). Så det hänger tvätt på varenda liten millimeter av vårat hem just nu. Bilen packas full som värsta luffarfamiljen, vi äter fil, köttbullar och bacon till middag för att tömma kylen...(eller A gör, jag åt keldasoppa med laxtärningar = bästa nyttiga snabbmaten!). Men sen så. Iväg. Det ska bli skönt :) 
 
Puss på er!
 
En av mina två ljuvliga bebisar. Ett leende och alla sömnproblem är förlåtna ganska snabbt :) PS. jag har på mig en jättefin klänning från Filippa K som jag köpte förra sommare, då var jag gravid och den var alldeles för liten. Men jag tänkte *en dag ska jag ha den här...* och nu är den nästan för stor. Men fortfarande fin :) 
 

svårt

Idag vaknar jag med noll energi och känner mig förtvivlad. Igår kväll höll jag på att lägga Lovis i 2h. Hon sprang upp och jag la tillbaka, och varje gång började hon gråta. Detta höll vi på med i ungefär 35 vändor.

Sen hade jag ungefär en timmes barnfri tid.

Sen gick jag och la mig vid 23. Mellan 23 och 05.20 har jag vart uppe och gett Ludvig mat fyra ggr och stoppat i nappen tre ggr. Alltså sju gånger på 6h. 05.20 vill han inte somna om mer, han vill upp och leka.

Mamma vill bara grina.

Och är det inte Ludvig så är det Lovis. Förra natten höll A på och sprang skytteltrafik mellan båda. Och mååååånga nätter är det just så här. Jag förstår att det kommer bli bättre men det är så jävla svårt att se ljuset när man inte har några krafter och inte får sova, ladda batterierna, återhämta sig. Vem klarar att vara igång dygnet runt? Inte jag!!!!!!!

inspiration

Just nu sitter jag på träningscykeln och siktar mot 1,8 mil innan jag ska springa 4,2 km (känner ni igen distanserna? Samma som i mini-triathlon/ en 10-dels ironman:)). Läser om Martina Haag som började springa för mindre än 5 år sen, då kunde hon springa i 15 minuter. Genom att spränga gränser så kan hon nu springa 'hur långt som helst' och älskar maraton. Galet! Och väldigt inspirerande. Alla kan nog.

Visa fler inlägg