dom där små

En liten tillbakablick! För ett år sen bodde vi i Kalmar, planerade det sista av bröllopet, Ludvig var bara 9 månader och Lovis hade inte börjat prata (inte speciellt mycket iallafall). Det gäller ju att njuta av livet, det går ju trots allt inte i repris. Men jag kan inte tänka för mycket så, då får jag nästan ångest. 
 
Hur som, här kommer bilderna tagna för exakt ett år sen! 
 
Kram!
 
#1 - - svärmor:

Härliga bilder, och man ser vad de små liven har växt. Och Lovis pratar nu för fullt. Kram på er.

Svar: Ja det går fort, Lovis är ju stora tjejen nu :) kram
friskaflamman

#2 - - Marine:

Så fina bilder och så underbara barn!
Ja, det är en konst att stanna upp o njuta av nuet. Samtidigt som det är roligt att planera framåt eller att minnas sånt som har varit så är det ju nu och här som livet är.
Just nu och här där jag är, på Resarö, vräker nu regnet ner och åskan mullrar. Då är det ju svårare att njuta.
Nu åker vi hem och hejar på Sara i simfinalen istället, ackompanjerat av lite sushi.

Svar: <3<3<3<3 puss mamsen
friskaflamman

#3 - - Rosita:

Tiden går så fort så fort. Mina två äldsta åker tunnelbana själva till Medborgarplatsen (!), 30 minuter. Lite skönt då att han en sladdis som "stannar tiden lite". Även om jag verkligen är en mamma som välkomnar utveckling hos barnen ;-)

På fredag ska mina två äldsta igen ta t-banan till kompisar på Södermalm, för citymys. Sen åker alla fyra tjejer hem till oss på lördagen för spa-mys i villaförorten. Men visst är det annorlunda i "småstad" än i storstad. Men utvecklingen hos barnen går också sååå mycket snabbare än när jag själv var barn och ungdom. För snabbt kan jag tycka många gånger. Samtidigt som det är hur coolt som helst att ha två mellanstadiebarn som har möjlighet att välja en skola där majoriteten av studierna görs på engelska. Det fanns inte "på min tid" (och ju heller inte överallt i vårt avlånga land).

Kram kram