fredagen bjöd på tårar

A åker ner till torpet i helgen och ska sammanstråla med resten av familjen för årets traditionella julbord. Jag har fått förhinder och stannar hemma. Men idag när han skulle åka fick jag en släng av extrem separationsångest. Jag grät, snorade och hulkade när vi skulle säga hej då för jag var så j*vla orolig över att han skulle ut på vägarna en fredag kväll, på glashala vägar i snömodd när man möter knäppskallar som kanske dragit en pava vin eller inte satt på vinterdäcken. Tur att man vart ihop ett tag annars skulle han kanske tro att jag var lite whakko :) Men nu vet han att det är bara så jag är. Ibland.

Kalla mig nojjig men det är inte ju inte direkt roligt att känna så där. A är ju en del av mig liksom, man blir ju rädd att något ska hända. Men nu har vi pratat i telefon typ 5 gånger på 2 timmar och han är snart framme. Nu ska jag krypa ner i sängen och kolla resten av idol.

Snyftiga men kärleksfulla fredagskramar till er alla!


Ja ni, tycker ni jag är knäpp eller kan ni känna igen er i mina känslor? 
#1 - - Sandra Ö:

Japp, du är inte ensam Emelie. Jag är så harig när min A ska göra något, gå ut med polare, köra bil långt eller i snöväder...ja you name it. Sen vi fick lilla tillskottet har det blivit ännu värre. Jag är som värsta hönsmorsan, fast mer för A än för lilla C. Ha det gott gumman, hoppas att allt är bra med er. Kram kram

#2 - - Anonym:

Absolut Semlan!

Iblan kan jag känna så när Danne åker till jobbet på morgonen till Enhörna!!! Som sagt tur att de känner en...

En stor KRAM till dig /Petra

#3 - - u:

Du kan vara lugn!! Du är normal :)

Förresten, vi äter lite för dig också.

Kram.

#4 - - flamman:

Va gulliga ni är, det känns skönt att man inte är ensam om att ha såna där nojjiga tankar ibland :) STOR kram till er alla



psst...och Petra & Sandra: hoppas era små underverk mår toppen och att ni njuter familjelivet!!

↑