dagens första skrattanfall

Imorse höll vi på att städa och feja i lägenheten. När jag var mitt uppe i sovrums-städningen så gick jag in i A vart jag än vände mig. Han var verkligen helt i vägen (eller så var det jag som var i vägen eftersom jag prompt skulle damma just när han stog och klädde på sig vid garderoben)

Han börjar nog ana min irritation samtidigt som jag säger: 

Jag: MÄH, jag vill liksom få ut dig från sovrummet!
A: ja men!! (frustrerad) jag försöker verkligen försvinna (sagt med sorgsen röst)

Hahaha, då kom dagens första skrattanfall. Underbar kommentar. Tulle, klart han ska få klä på sig i lugn o ro innan städhäxan kommer och slår dammvippan i skallen på han. 


Akta rej, annars kommer jag och klår dig med kvasten! 

#1 - - svärmor:

Det är helt naturligt att bli lite irriterad för dig just nu, men snälla du missaandla inte min son förmycket. ( Ha ha jag tror nog han klara sig.)

#2 - - A:

Ingen fara, hon är hur go som helst. :)

↑