torpet @ night
Lovis har vart sjuk i dagarna och det betydde mat-strejk, sovbrist och mycket mycket gråt. Lilla stumpan. Svårt, ja typ omöjligt att veta vad som är fel också när inget syns. Kanske halsont, kanske tänder på G, kanske magont. Det enda vi visste var att det absolut inte hjälpte att försöka få henne att somna om mitt i natten, när hon vaknade och var SÅ förtvivlad. Så ut med vagnen klockan 03.00 (efter en timmes lönlöst vyssjande inomhus). Lovis låg med STORA ögon i vagnen och somnade om först runt fyra-tiden. Jag och A kände oss som värsta bästa teamet när vi äntligen lyckades. Ett jäkligt trött, men stolt team. Skönhetssömn + småbarn = går inte ihop.
Jag som normalt pinkar på mig av mörkrädsla glömde till och med bort just den biten, fast det var BECK-KOL-MEGA-SVART när vi skulle ut.
Vi kom på en positiv grej med vårat natt-vandrande: inte ofta man får se solen gå upp :)
Det är så jobbigt när de är ledsna och man inte vet vad det är. Svårt att veta om de har ont och isåfall vart! Men numera ger jag alltid ipren till Lion när han vaknar stup i kvarten och skriker och gräver sig i munnen. Det funkar varenda gång!!! Efter att ha hållit på och vaknat hela tiden i någon timma och varit ledsen, så sover han alltid gott efter lite smärtstillande. Då känner jag att jag gjort rätt och att han verkligen haft ont någonstans...