jag klarade det!!

Igår kväll när våra gäster åkte hem så stack jag till gymmet. Efter en riktig livsnjutar-helg så kände jag för att ge kroppen en omgång. Jag ställde mig på löpbandet och siktade på fem kilometer. När jag kom dit så låtsades jag att jag gav mig själv en riktig käftsmäll (typ skrek till mig själv: FOKUS NU för F*N!) och så gav jag mig fasen på att springa lite till. När jag kom till 8,5 km som ju är det längsta jag någonsin sprungit, så tänkte jag så här 'shit va nära jag är en mil nu, och vad jobbigt det skulle vara att behöva börja om en annan gång för att nå dit'. Så jag fortsatte. 
 
Och efter tre år av graviditeter, amning, fokus på barnen, 'inte känna igen kroppen' mm. Så må ni tro att det var en glädjeskuttande flamma som kom hem till a och utbrast: JAG KLARADE EN MIL!!!! Plötsligt händer det. Man satsar lite på sig själv och så går det banne mig :) Jag säger bara en sak. Det mesta sitter i huvudet. Det tar lång tid och man vill bara i mål, så lockande att kliva av bandet eller stanna.
 
Jag kände att mina ben klarade det, och andningen kändes bra. Man måste bara träna upp psyket lite också liksom!
 
 

helgen som varit

Å sicken helg vi haft! Besök av bästa, härligaste vännerna från huvudstaden och så mysigt det var! Vi har promenerat, gått i affärer, ätit lunch på uteservering (!), pratat, grillat korv vid havet och bara varit! Såna här helger lever man länge på. Ny energi och så den där känslan av att 'dom inte är så långt bort trots allt'!! 
 
Fördrink och mina favoritsnittar: renkött blandat med en cantadou pepparrot. Så simpelt men gott!
 
Ingen festmåltid utan skaldjur :)
 
Dubbelmarinerad oxfilé med potatisgratäng, smaskens! Fick receptet av mami och det var smidigt för man kunde laga det dagen innan. 
 
Pusssss
 
Ludvig satt bra hos Henke...
 
naaaaaw....<3
 
Efterrätt: chokladmousse med hackad tukisk peppar och hallon. MMMM det är en smaskig kombo!
 
...bästaste Cecilia..
 
Och the wonderful Lina...

spränga gränser

Jag har alltid tänkt att jag är en 'som inte kan springa'. På riktigt! Jag har stor byst som bara är i vägen (det är skittungt när man springer, men nu kör jag dubbelt: både bh och sportbh), jag har ofta haft svidande ben och tung andning bara efter några hundra meter.
 
Men.
 
Man får börja smått, öka succesivt, våga utmana sig själv, ta i och bli svettig! Man MÅSTE spränga gränser. Det är inte farligt att komma upp i puls och bli skittrött. Tex ge sig fan på att man ska cykla 2 mil istället för sina vanliga 30 minuter. Det är så jag har gjort och nu märker jag ju att det gett resultat - eftersom jag helt plötsligt kan springa längre än förr! 
 
Och inte glömma: bra musik i hörlurarna!!
 
Det är nåt extra skönt med att börja dagen svettig som fasen, högröd i ansiktet och helt utmattad. Man kan liksom bara bli piggare och snyggare hihi :) 
 
Visa fler inlägg